attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   
  Externa länkar
Privatekonomi
Kunskap om företagande

 

Reklam och miljö

"Miljövänlig" är ett ord som förekommer då och då i reklamen. Men ordet får bara användas om varan förbättrar miljön eller inte påverkar den alls.

Bilar kan till exempel inte kallas miljövänliga. Även om en bil drar lite bensin och har den bästa avgasrening som finns är den ändå inte miljövänlig. Ett tvättmedel kan inte heller vara miljövänligt, möjligen skonsamt mot miljön.

De senaste tjugo åren har Marknadsdomstolen behandlat många ärenden som gäller begreppet "miljövänlig" i reklam. Domarna kan sammanfattas i några viktiga punkter:

  • Påstår man att en vara är "miljövänlig", "naturvänlig" eller liknande, ger det konsumenten intrycket att varan är bättre för miljön än andra liknande produkter på marknaden.
     
  • Ordet "miljövänlig" kan egentligen bara betyda något som förbättrar eller åtminstone inte skadar miljön. För att få använda ett sådant begrepp i reklamen måste man kunna styrka att produkten, om man granskar den "från vaggan till graven", kan förbättra, eller åtminstone inte skada miljön.
     
  • Reklam för miljöbelastande produkter får bara tala om produktens påverkan på miljön i jämförelse med andra produkter inom samma område.
     
  • Uttrycket "biologiskt nedbrytbart" får bara användas om alla beståndsdelar i en produkt är biologiskt nedbrytbara.

Miljömärken
Det finns en tämligen vildvuxen flora av miljömärken och symboler som kan få konsumenten att tro att en viss produkt är bättre för miljön än andra. Många märken och symboler är inte godkända av något officiellt opartiskt organ, utan har tagits fram av enskilda näringsidkare. Internationella handelskammaren (ICC) har i sina grundregler för miljöreklam slagit fast att miljömärken och miljösymboler bara får användas i reklamen om deras ursprung klart framgår och inget missförstånd kan uppkomma beträffande deras innebörd. De får inte användas så att de ger ett oriktigt intryck av officiellt godkännande.

Regler för miljöreklam
Reklam och marknadsföring ska vara vederhäftig, det vill säga saklig och trovärdig. När reklam som riktar sig direkt till konsumenten innehåller teknisk information eller andra påståenden som kan vara svåra att kontrollera eller förstå, ska man kunna ställa särskilda krav på det som påstås i reklamen.

Internationella Handelskammaren, ICC, har antagit regler för miljöreklam. ISO 14021 är en internationell standard som behandlar företagens användning av egna miljöuttalanden i marknadsföringen. Utifrån bland annat ICC-reglerna och ISO 14021 kan man dra vissa slutsatser:

  • Bara miljöargument som kan styrkas med aktuell, faktabaserad dokumentation får användas. Utvecklingen på miljöområdet går snabbt och faktaunderlaget kan bli föråldrat.
     
  • Generella påståenden ska kunna visas vara giltiga vid en helhetsbedömning av miljöeffekterna. Vaga och oprecisa påståenden ska undvikas.
     
  • Det ska inte råda någon tvekan om ifall miljöargumentet avser själva produkten eller förpackningen.
     
  • Frihet från "irrelevanta" substanser ska inte åberopas, det vill säga att produkten saknar ämnen som över huvud taget inte har med produktområdet att göra.
     
  • Om man till exempel åberopar att en vara är "klorfri" bör kloret i varan inte ha ersatts av ett annat, lika problematiskt, ämne.
     
  • Symboler, märken etc får inte felaktigt ge intryck av ett officiellt godkännande.
     
  • Text och bild kan tillsammans skapa mer långtgående påståenden än var för sig.

ISO-standard
ISO 14021 - Miljömärkning och miljödeklarationer - egna miljöuttalanden. ISO 14021 är en standard som inriktats på marknadsföring med miljöargument, egna miljöuttalanden. Den innehåller dels generella bestämmelser av portalkaraktär, dels en lång rad specifika krav av olika detaljgrad. Standarden kan beställas från SIS.

Läs mer:
Reklam till barn
Reklam och hälsa
Pristävlingar i reklam
Miljömärkning
Nej till reklam
Extra försäkringar
e-handel, checklista
Kreditprövning
Bostadslån
Avtalsvillkorslagen
Marknadsföringslagen
Konsumentkreditlagen
Privatekonomi
Ekonomi
Juridik

Källa:
Konsumentverket sept. 2007


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna