attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   
  Externa länkar
Kunskap om företagande

 

Planekonomi

Planekonomi eller planhushållning är ett ekonomiskt system där staten planerar och styr ekonomin.[1][2] Planekonomin bygger på att följa administrativa eller politiska riktlinjer för hur samhällets ekonomi ska utvecklas.[3] Ordet anses ha myntats av Dag Hammarskjöld.[4]

Det är de styrande politikerna, myndigheterna eller folket direkt som bestämmer planerna beroende på teoretisk eller praktisk inriktning. I dessa bestäms vilka varor och tjänster som skall finnas och vilka priser som skall gälla. Även inriktningen på forskning, lantbruk och utbildning har i det tidigare kommunistiskt styrda Östeuropa bestämts av centralmaktens planering.[5] Som regel avses med begreppet centraliserad (statlig) ekonomisk styrning. I det socialistiska tänkandet ingår planekonomin som central del.[6]

Planekonomi finns i flera varianter. Socialistiska ekonomer likt Karl Marx förespråkade nationalisering av samtliga produktionsmedel. Den socialistiska planekonomin ersätter då marknaden, medan det finns andra former där planekonomi istället fungerar som ett komplement till marknadsekonomin.[7]

Lenin insåg tidigt problemen med att få planekonomin att fungera i det tidiga Sovjetunionen. Därför införde han under sina sista år vid makten den så kallade Nya ekonomiska politiken (NEP) som innebar att bönderna fick sälja en del av sitt överskott på en privat marknad. Då Stalin trädde till makten, 1927, tvingades dock hela Sovjetunionen att gå över till femårsplaner och jordbruket kollektiviserades.
 

Centralplanering

Planekonomi uppfattas normalt som motsatsen till marknadsekonomi. Då tänker man enbart på hur staten upprättar ramarna för företagens ekonomiska aktiviteter. Planekonomi förstås då som en genomgripande central styrning av en stor del av de ekonomiska aktiviteterna i samhället. Planekonomi tillämpas emellertid även inom företag som verkar i en marknadsekonomi. Själva idén med att etablera företag är att ställa flera ekonomiska aktiviteter under gemensam ledning för att möjliggöra planerad överföring av resurser från en till en annan. I stora företag kan denna planering till sina metoder likna den samhälleliga planekonomin.

Om en planekonomi ska ersätta marknadens horisontella relationer med en central styrning måste den omfatta ett system för att kontinuerligt avgöra vilket ekonomins slutresultat bör vara. Det kräver i sin tur information både om konsumenternas preferenser och om alternativkostnaderna för olika produkter. För att avgöra om detta slutresultat är möjligt med tanke på tillgången på arbetskraft, naturresurser och fasta produktionsmedel måste en beräkning göras av den bruttomängd av varje produkt som krävs som insats i ekonomin. Slutligen inbegriper planekonomi ett incitamentssystem som garanterar att produktionen sker planenligt och att informationen om konsumentpreferenserna levereras till planerarna.
 

Planekonomin i praktiken

Planekonomin förekommer och har funnits i flera varianter, den mest extrema kom till under Stalintiden i Sovjetunionen. Även de fascistiska staterna genomförde och använde sig av planekonomin. Sedan Sovjetunionen föll ihop har planhushållning som ekonomiskt och politiskt system tappat en stor del av sin attraktionskraft. De centralplanerade staterna har aldrig lyckats förena ett demokratiskt styrelseskick med planekonomi. De flesta av de tidigare praktiserande planekonomiska staterna är numera marknadsekonomier under utveckling.

Planekonomi är alltså inte nödvändigtvis en naturlig del av socialismen. Under femtiotalet ansågs till exempel det socialistiska Jugoslavien använda marknadsekonomi samtidigt som det kapitalistiska Japan använde sig av planekonomi. Även andra nationer har, främst under krigstid, använt sig av planekonomi. Under 1900-talet har det dock varit en utbredd uppfattning att den ekonomiska politiken varit ett ideologiskt kännetecken på en politik; ju högre grad av planekonomi och lägre grad av marknadsekonomi desto längre till vänster placeras partiet i regel.

Noter
1. Statsvetenskaplig Lexikon - Kjell Goldman, Mogens N Pedersen och Oyvind Osterud, sid 201 "planekonomi"
2. NE.se - "planekonomi"
3. Prismas nya uppslagsbok, sidan 562, uppslagsordet "planekonomi"
4. Nobelprize.org om Hammarskjöld
5. "Tidens Världshistoria". Stockholm, (1987) Sidan 231ff ISBN 91-550-3319-9
6. Lilla Focus, sidan 670, uppslagsordet planhushållning
7. Statsvetenskaplig Lexikon - Kjell Goldman, Mogens N Pedersen och Oyvind Osterud, sid 201-202 "planekonomi"

Läs mer:
Marknadsekonomi

Källa:
Wikipedia

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna