attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   
  Externa länkar
Kunskap om företagande

 

 

Perfekt konkurrens, fullkomlig konkurrens

Perfekt konkurrens, eller fullkomlig konkurrens, är en nationalekonomisk modell där ingen aktör ensam kan påverka en varas marknadspris. Perfekt konkurrens är en förutsättning för att teorin om utbud och efterfrågan ska gälla.

Perfekt konkurrens innebär att:

  • Alla aktörer på marknaden har perfekt information, det vill säga vet allt om alla.
  • Inga transaktionskostnader existerar.
  • Marknaden tillåter fri in- och utgång.
  • Inga karteller eller annan form av samverkan existerar.
  • Alla varor är homogena.
  • Inget monopol existerar.
  • Inga externa effekter.
  • Många säljare och köpare.
  • Inga stordriftsfördelar.
  • Inga kollektiva varor.

Perfekt konkurrens kräver att varan är homogen. Kunden ska kunna hitta likvärdiga varor, exempelvis jordgubbar, hos många försäljare. Priset på varan regleras inte av en enskild producent eller konsument utan istället är det utbud och efterfrågan som styr försäljningen. På platser som saluhallar och torg där försäljningsställena ligger tätt kan det råda förhållanden som nära approximerar perfekt konkurrens.

En helt perfekt konkurrens uppnås emellertid aldrig, vilket bland annat beror på marknadsmisslyckanden, förhållanden som gör att prismekanismen inte förmår sätta riktiga priser. En perfekt konkurrens medför paradoxalt nog att det råder en total avsaknad av direkt konkurrens mellan aktörerna. Aktörerna konkurrerar inte med varandra utan anpassar sig bara till de större förändringarna som sker på marknaden. Värdet hos modellen ligger i att den möjliggör beräkningar för faktiska ekonomiska förhållanden, som till exempel hur användningen av resurser ska ske mest effektivt.

Den fria marknaden är en idealiserad marknad där all egendom och alla tjänster kan säljas för pengar, utan några förbud, skatter, subventioner eller statliga ingrepp. I frånvaro av monopolmakt, externa effekter, stordriftsfördelar och informations- och transaktionskostnader – det vill säga perfekt konkurrens – leder den fria marknaden till en optimal användning av resurser i ekonomin – det finns alltså ingenting staten kan göra för att få marknaden att fungera effektivare. Detta kallas välfärdsekonomins första teorem.

Den fria marknaden förespråkas i störst utsträckning av nyliberaler, eftersom den är i linje med deras idéer om individens frihet från tvång och våld (negativ frihet) och en stat som bara upprätthåller individens rättigheter.

Ett marknadsmisslyckade är i neoklassisk och besläktad nationalekonomi en situation där den fria marknaden inte leder till en optimal resursanvändning i samhället. Marknadsmisslyckanden kan uppkomma bland annat på marknader där det finns kollektiva varor, asymmetrisk information, monopol, karteller och externa effekter.

Referenser
Eklund, Klas, Vår ekonomi (1987), 10 uppl. Stockholm 2005, Norstedts Akademiska Förlag, ISBN 91-7227-435-2
Uppslagsorden konkurrens och perfekt konkurrens från Nationalencyklopedins internettjänst.

Läs mer:
Makroekonomi
Mikroekonomi
Nationalekonomi
Marginalnytteteorin
Penningteori

Källa:
Wikipedia

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna