attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   
  Externa länkar
Kunskap om företagande

 

 

Marginalnytteteorin (även gränsnytteteorin)

Marginalnytteteorin (även gränsnytteteorin) är en nationalekonomisk värdelära, det vill säga en teori om hur varor får sitt marknadspris. Teorin uppkom på 1870-talet och revolutionerade nationalekonomin.

Enligt marginalnytteteorin bestäms varupriset av kundens marginalnytta, vilket är den upplevda extra nytta som en ytterligare enhet av samma vara ger. Effekten är att en vara måste upplevas som nyttig för att vara värdefull.

Marginalnytteteorin lyckades förklara vissa problem inom klassisk ekonomisk teori. Det mest kända exemplet är den så kallade värdeparadoxen, eller vatten-diamant-paradoxen, som redan Adam Smith diskuterade. Han skilde på bruksvärde och bytesvärde, och fann att diamanter hade ett högt bytesvärde och ett lågt bruksvärde medan det omvända gällde för vatten. För Smith var det paradoxalt att det nyttiga vattnet ansågs värdelöst, medan diamanter var mycket värdefulla. Smiths misstag var att han ställde totala kvantiteter mot varandra; eftersom människor alltid agerar med marginaler är det upplevda värdet av en extra enhet vatten eller diamant som spelar roll för varje människa, och inte värdet av allt vatten eller alla diamanter.

Principen om marginalnytta upptäcktes självständigt av den engelska ekonomen William Stanley Jevons, österrikaren Carl Menger och fransmannen Leon Walras. Andra ekonomer som bidrog till att förbättra marginalnytteteorin inkluderar Eugen von Böhm-Bawerk och Friedrich Wieser, från den österrikiska skolan. Den senare myntade begreppet grenznütze (gränsnytta, marginalnytta).

Marginalnytta
Marginalnytta är den nationalekonomiska termen för den nytta (behovstillfredsställelse) individen får av ytterligare en konsumerad vara.

Marginalavkastning
Marginalavkastning är den nationalekonomiska termen för den avkastning som ytterligare en satsad resursenhet ger för ett företag.

Lagen om avtagande marginalnytta
Lagen om avtagande marginalnytta kallas den nationalekonomiska lag som gör gällande att marginalnyttan avtar. Med andra ord, ju fler enheter av en vara som man konsumerar desto mindre nytta har man av en ytterligare enhet.

Ett exempel på en situation med avtagande marginalnytta är ätandet av äpplen. Det första äpplet smakar mycket bra och skänker stor tillfredsställelse. Det andra äpplet är också gott men inte i lika hög grad som det första. Efter två äpplen är man troligtvis trött på att äta äpplen och ett ytterligare äpple skänker inte särskilt stor tillfredsställelse.

Arbetsvärdeteorin
Arbetsvärdeteorin är en nationalekonomisk värdelära som hävdar att en varas värde bestäms av det samhälligt nödvändiga arbete som krävts för att tillverka den. För att något skall ha ett värde behöver det även ha en nytta. Utifrån dessa förutsättningar kommer varans bytesförhållande (växel eller bytes - värde) bestämma hur ekonomisk tillväxt och fördelning av inkomster sker.

Läs mer:
Perfekt konkurrens
Makroekonomi
Mikroekonomi
Nationalekonomi
Penningteori

Källa:
Wikipedia

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna