attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   
  Externa länkar
Riksbanken
Kunskap om företagande

 

 

Inflation

Med Inflation menas vanligtvis att penningvärdet minskar. Den ursprungliga definitionen är dock "ökning av penningmängden". När penningmängden ökar så minskar i regel penningvärdet. En effekt av inflation är att den allmänna prisnivån stiger, varför inflation ofta mäts med konsumentprisindex och uppfattas av många som synonymt till detta.

För att en inflationsimpuls skall övergå i stadigvarande inflation måste den eller de som har möjlighet att skapa mer pengar, vanligtvis centralbanken och vanliga banker, öka penningmängden. Penningmängden är ett mått på de likvida medel som cirkulerar i ekonomin Särskilt inflationsdrivande är det om statens utgifter finansieras direkt med sedelpressarna; ju mer pengar staten skapar, desto större blir inflationen. När inflationsförväntningar etablerats drivs ytterligare inflation fram genom att löntagare, långivare och prissättare vill gardera sig för förväntad inflation.
 

Mått

Penningmängden är inte given, det finns olika definitioner av den. M0 är den smalaste och omfattar allmänhetens (innehavarsektorns) innehav av mynt och sedlar, medan M1, M2 och M3 är bredare mått som omfattar olika substitut för pengar, främst inlåning. Definitionerna av M0, M1, M2 och M3 varierar mellan olika länder och kan även inom länder förändras över tiden.[1] Vissa ekonomer anser att inflationen bör mätas direkt, genom att studera förändringar i penningmängden med hjälp av M1 och/eller M3. När en inflationsmätning presenteras så är det hävdvunnet att också rapportera vilken mätmetod som har används.
 

Inflation i Sverige

Den svenska Riksbankens inflationsmål är sedan 1993 att konsumentprisindex ska öka med 2 procent (±1 procentenhet) om året.[2]

Under 2000-talet har Sverige haft följande inflation: [3].

år 1970: 7,0 %
år 1980: 13,8 %
år 1990: 10,5 %
år 2000: 1,0 %
år 2001: 2,4 %
år 2002: 2,2 %
år 2003: 1,9 %
år 2004: 0,4 %
år 2005: 0,5 %
år 2006: 1,4 %
år 2007: 2,2 %
år 2008: 3,4 %
år 2009: -0,3 %
år 2010: 1,3 %
år 2011: 2,6 %
år 2012: 0,9 %

1974-1984 hade Sverige högre inflation än 8 % per år. 1998 hade Sverige deflation. Om man tittar på svensk inflation över tid, så finner man att den ändrar sig mycket från år till år. Att riksbanken har bestämt sig för att ha en inflation på ca 2% per år beror på att den nivån historiskt visat sig vara gynnsam. Anledningen till det är att man får en deflationsbuffert. Dessutom är 0-inflation inte bra då det tenderar att göra löner oflexibla och investeringar mindre lönsamma.
 

Förklaringar till inflation (konsumentindex)

Efterfrågeinflation: Konsumenterna vill köpa mer än vad företagen kan producera. Det vill säga att den totala efterfrågan är större än utbudet på varor och tjänster, vilket innebär att priserna stiger. Detta är ofta fallet under högkonjunkturer.

Kostnadinflation: Om produktionskostnaderna stiger, till exempel genom att lönerna höjs, stiger även priserna på produkterna eller tjänsterna. Då startas inflationen alltså av utbudssidan, ej av efterfrågesidan.

Importerad inflation: Om priset på utländska varor (som ju utgör ca en tredjedel av Sveriges BNP) stiger, stiger kostnaderna för företagen och därför även priserna. Detta kan även betyda värdeminskning av riksbankens reserv av värdemetaller och utländska valutor.

Penningmängdsökning : se nedan.
 

Förklaringar till inflation (penningmängd)

Penningmängden ökas igenom att banker skapar krediter (se fractional-reserve banking), eller att staten skapar nya pengar för att täcka underskott i statskassan. Penningmängdsökning är inflation, i ordets ursprungliga betydelse.

Penningmängden härrör från kreditprocessen i samband med att banker beviljar lån mot ränta (förutom några få procent som kommer från riksbankens sedlar och mynt). I följande exempel illustreras hur den dagliga inflationen skapas i ett sådant system, där praktiskt taget alla pengar skapas genom att folk går till banken och tar lån mot ränta. I exemplet finns inga pengar i byn inledningsvis, men där finns människor med kunskaper och vissa naturresurser. Ekonomin tänks också som sluten och varje år säljs/köps endast en vara, nämligen en fruktkorg.[4]

1. Kalle lånar 100 kr mot 10 procents årlig ränta.

2. Kalle köper något av Pelle, men lyckas sedan även sälja nåt till Pelle, så att han (Kalle) har 100 kr igen.

3. Men det räcker inte för Kalle att betala tillbaka 100 kr till banken, han måste betala tillbaka 110.

4. Det enda sättet som detta kan ske på är om nya friska pengar kommer in i systemet, och det kan bara ske genom att någon annan tar ett lån. Så Lisa tar ett lån på 100 och Kalle lyckas sälja en fruktkorg, som han gjort av näver, till henne för 10 kr.

5. Kalle har nu 110 kr, som han betalar till banken, och Lisa har 90 kr.

6. Av de 110 kronorna som Kalle betalar till banken går 100 kr till att nollställa lånet och 10 kr går till bankens vinst. Kalle och Pelle har nu varken skuld eller pengar. Men Lisa som köpte fruktkorgen måste få tag i 20 kr, för att kunna betala tillbaks lånet på 100 kr + ränta på 10 kr, dvs 110 kr. Det fattas alltså 20 kr för henne.

7. Det Lisa har köpt är endast fruktkorgen och hon tänker att om hon säljer den till någon, så borde hon ha tillräckligt med pengar för att betala tillbaka sitt lån. Men hon kan inte sälja den för 10 kr, som hon köpte den för, utan måste sälja den för 20 kr, annars får hon inte ihop de 110 kronor som hon behöver. Eftersom Kalle inte har några pengar kvar och inte heller Pelle, så måste nya pengar in i ekonomin på något sätt.

8. De nya pengarna kommer in genom att Johanna lånar 100 kr, mot 10 procents ränta. Johanna köper fruktkorgen av Lisa för 20 kr (= prisinflation). Lisa har därmed 110 kr, som hon betalar tillbaka till banken. Av dessa går 100 kr till att nollställa lånet och 10 kr går till bankens vinst. Banken har nu 20 kr i vinst samtidigt som Kalle, Pelle och Lisa inte har några pengar. Johanna har 80 kr men är skyldig 110 kr.

9. Johanna måste i sin tur sälja fruktkorgen för 30 kr, till nästa person. Det blir till Lars, som liksom övriga lånat 100 kr mot 10 procents ränta, och liksom övriga köper fruktkorgen, men nu för 30 kr (= prisinflation). Då Johanna har nollställt sitt lån genom att betala tillbaka 110 kr har banken en vinst på 30 kr. För Lars gäller att han måste sälja fruktkorgen för 40 kr, för att kunna betala tillbaks lån plus ränta.

Kedjan kommer att fortsätta tills någon slutligen inte kan betala längre, och då tar banken huset eller vad det nu är som är säkerhet för lånet. Enligt Byron Dale bör man också observera att även om Lars på något sätt skulle lyckas få tag i alla bankens vinstpengar (30 kr) så skulle inte det räcka för att betala tillbaka skulden plus räntan, eftersom hans skuld är 40 kr.

 
Effekter av inflation

Inflationens verkningar (förutom att både löner och priser stiger) kan innebära en omfördelning av både förmögenheter och inkomster, då inflationen är oförutsedd. Dessutom kan utrikeshandeln påverkas av höjda prisnivåer, särskilt vid fast växelkurs.

Inflationsbekämpning drivs genom åtstramningspolitik för att dämpa efterfrågan. Det är främst genom en åtstramad finanspolitik (höjda skatter och minskade offentliga utgifter) och penningpolitik (höjda räntor), som staten kan dämpa inflationen. Det är viktigt att en inflationsbekämpande politik görs trovärdig så att inflationsförväntningarna minskar. Om inflationen är hög kan människor börja samla på sig saker, eftersom alternativet - att inte köpa - minskar värdet av det man har. Detta är en ur samhällssynpunkt oattraktiv utveckling, eftersom investeringarna sker i varor istället för produktion. Detta kan även leda till bubblor. Eftersom priser ändras snabbt under hyperinflation, gör det att priser bara med svårighet kan jämföras.
 

Värdeutveckling jämfört med inflation

Många diskuterar hur representativ den "korg" av varor som ligger till grund för KPI är. Till höger ses ett antal grafer på några olika prisnivåer jämfört med KPI-utvecklingen.

KPI ingår i inflationsberäkningen, men i inflationsberäkningen ingår dessutom räntenivån vilket gör att till exempel bopriser kan gå upp fast övriga priser går ned emedan bostadsägaren får en lägre kostnad. Problemet är att nybyggnationer och fastighetsköp för de som går in i marknaden då inte följer övriga konsumentpriser och löner. Dock menar många att på lång sikt bör utvecklingen följa inflationen.

Genom dilemmat att riksbanken justerar räntan för KPI samtidigt som räntan ingår i inflations-beräkningen (men inte huspriser) kan detta få till effekt att riksbankens höjningar eller sänkningar förstärks. Det vill säga sänker riksbanken räntan blir den beräknade inflationen lägre, vilket i sin tur leder till att räntan behöver sänkas ytterligare. Givetvis gäller det motsatta vid höjning.

Det bör noteras att vissa varors priser, på grund av konkurrenskrafter, skatteeffekter, råvarutillgångar eller industrialiseringsprocesser inte behöver följa KPI.

Referenser

1.http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Monetar_hist/Moneysupply1871_
2006_RE_sv.pdf
2."Sveriges Riksbank/Riksbanken - Inflationsmålet".
3."Inflation i Sverige 1831-2012". Statistiska centralbyrån.
4. http://www.youtube.com/user/TheByronDaleChannel#p/a/f/1/FxiTbrlGJGs
(hämtat 11 februari 2010)

Läs mer:
Bruttonationalprodukt
Reporänta
Penningteori
Deflation
Konjunktur
Centralbank

Källa:
Wikipedia

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna