attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   
  Externa länkar
Privatekonomi
Kunskap om företagande

 

Hyra och leasa

Det är speciellt viktigt att du läser hyresavtalet noga när du hyr eller leasar saker, eftersom det inte finns några särskilda konsumentskyddsregler för detta.

Uthyrning förekommer i många branscher. Biluthyrning är ett exempel. Även i en del kapitalvarubranscher (TV, video) och i maskinhandeln (golvslipmaskiner, byggutrustning, jordfräs) förekommer uthyrning.
 

Att hyra saker

För hyresavtal om lösa saker finns det ingen tvingande lagstiftning, vilket innebär att det inte finns någon särskild lag som bestämmer vad som ska stå i hyresavtalet; vilka villkor som måste finnas eller inte får finnas där. Hyresavtal faller under avtalslagen och avtalsvillkorslagen. Skulle ett avtalsvillkor vara oskäligt kan det jämkas vid en prövning i Allmänna reklamationsnämnden, ARN, eller i tingsrätten.
 

Hyrestid

Vanligen står hyrestiden i avtalet. Ibland innehåller avtalet då även en bestämmelse som säger att du måste betala en extra avgift om du avbryter hyresperioden i förtid. Avgiften ska vara skälig. Har ni inte kommit överens om en bestämd hyrestid gäller avtalet till dess att du eller uthyraren säger upp det.
 

Ansvar för skador

En viktig del av avtalet är vem som ansvarar för skador på det som hyrs. Utgångspunkten är att uthyraren, som äger saken, är ansvarig för uppkomna fel och vid olyckshändelser, även när själva saken (exempelvis en tv eller video) står hemma hos dig. Du kan bara bli ansvarig om skadan beror på att du själv har varit oaktsam. Om tv-apparaten du har hyrt skulle skadas i en brand i din lägenhet, är du inte ansvarig för skadorna, under förutsättning att branden uppkommit av en olyckshändelse.
 

Läs avtalet noga!

I vissa avtal kräver uthyraren att du tar en hemförsäkring som täcker skador på varan. Om du till exempel hyr bil eller släp förekommer mycket höga självrisker som du enligt avtalet är skyldig att betala vid stöld eller självförvållad skada (exempelvis om du orsakat en krock). Om du betalar en särskild avgift, en tilläggsförsäkring, kan du minska självrisken.

Om avtalet går ut på att du efter uthyrningsperioden ska bli ägare till varan, kan det i vissa fall betraktas som ett kreditköp. I sådana fall gäller konsumentkreditlagen.
 

Att leasa

Leasing är en blandform av kreditköp och långtidshyra. Upplägget är som ett avbetalningsköp, men juridiskt betraktas det som hyra (finansiell leasing). Du äger alltså inte varan, utan förutsätts lämna tillbaka den när hyrestiden har gått ut.

Leasingavtal, som är vanliga i näringslivet, förekommer i begränsad omfattning i vanliga konsumentavtal. Under 1980-talet var det vanligt att bilar leasades ut till privatpersoner, men de konsumentproblem som uppenbarades då har efter hand gjort privatleasing-avtalen sällsynta. Avtalsformen gör det svårt för konsumenten att överblicka kostnaderna, som ofta blir väldigt höga.

Eftersom leasingen juridiskt sett inte är en kredit, betalar du ingen ränta till leasingfirman. Du betalar i stället hyra för det du leasar. Till skillnad från skuldräntan är hyran inte avdragsgill, vilket innebär att du inte får göra avdrag på skatten, som du får göra för räntor som du betalar på ett lån.
 

Restvärde

När avtalstiden har gått ut lämnar du tillbaka bilen, eller löser ut den för det så kallade restvärdet. Restvärdet är den summa som leasinggivaren har bestämt ska återstå att betala då leasingavtalet upphör. Det är ofta ett annat värde än bilens egentliga marknadsvärde. Även om du lämnar tillbaka bilen är det du som ansvarar för mellanskillnaden mellan restvärdet (=restskuld) i kontraktet och bilens verkliga marknadsvärde.

Exempel: Din leasingbil har enligt leasingkontraktet ett restvärde på 50.000 kr, men det verkliga marknadsvärdet är bara 20.000 kr. För att lösa ut bilen får du betala 50.000 kr till finansbolaget. Lämnar du igen bilen, får du betala mellanskillnaden - 30.000 kr.

Läs mer:
Avtal
Avtalsvillkorslagen
Ångerrätt
Fel pris i annons
Reklamidentifiering
Vilseledande efterbildningar
Garanti

Källa:
Konsumentverket sept. 2007


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna