attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   
  Externa länkar
Privatekonomi
Kunskap om företagande

 

Finansiell rådgivning

Den 1 juli 2004 trädde lagen (2003:862) om finansiell rådgivning i kraft (rådgivningslagen). Den innebar att kraven på den som lämnar finansiell rådgivning till konsumenter skärptes och skyddet för konsumenternas stärktes. Som konsument kan det vara bra att veta vad man har för rättigheter innan man träffar en finansiell rådgivare men även i efterhand, t.ex. om du anser att rådgivaren varit vårdslös. Det här informationsmaterialet behandlar framförallt vilket ansvar en finansiell rådgivare har gentemot den konsument som han eller hon ger råd till.
 

När gäller lagen om finansiell rådgivning?

Lagen gäller när en näringsidkare ger finansiell rådgivning till en konsument. Exempel på näringsidkare som kan omfattas är banker, värdepappersbolag, försäkringsbolag och fondbolag men även finansiella rådgivare som är mer fristående och som t.ex. förmedlar värdepapper av olika slag. För att lagen ska gälla för rådgivningen ska rådgivningen också omfatta en viss typ av placeringar. Det ska vara fråga om råd om placeringar i finansiella instrument, t.ex. aktier, fonder och obligationer, eller i livförsäkringar med sparmoment. Placering på vanliga bankkonton omfattas däremot inte och inte heller rådgivning om krediter när de råd konsumenten får enbart omfattar sådan frågor.
 

Rådgivning

För att lagen ska gälla måste det också vara fråga om rådgivning av individuell karaktär. Det innebär att rådgivningen ska ha inneburit någon form av personliga rekommendationer. Mer allmän information och marknadsföring omfattas inte av lagen. Inte heller om du själv har gett ett direkt uppdrag om en placering och företaget, t.ex. banken eller värdepappersbolaget, bara genomför vad du har gett uppdrag om. Då är det fråga om ren försäljning. Näringsidkare bör tydligt skilja på vad som är placeringsråd respektive marknadsföring eller information. Men ibland kan det vara svårt att avgöra om det är fråga om individuella råd eller om det är mer generell information. Det kan ibland även vara svårt att dra gränsen mellan rådgivning och försäljning. Då kan man börja med att titta på vad näringsidkaren har kallat sig. Har han eller hon uppgetts vara personlig rådgivare, ekonomisk rådgivare, eller personlig bankman kan man anta att det är fråga om en individuell rådgivning, dvs. du får råd som är anpassade för just dig. Det måste också finnas någon form av uppdragsförhållande mellan rådgivaren och dig som kund. Det krävs inte att ett sådant uppdrag är skriftligt eller ens uttryckligen avtalat utan man kan göra en bedömning utifrån hur situationen har varit. Det är de sammantagna omständigheterna i det enskilda fallet som måste prövas om det råder någon tveksamhet om det varit fråga om sådan rådgivning som lagen avser.

Diskretionär förvaltning
Har du avtalat om att ett finansiellt företag själv ska placera dina tillgångar, så kallad diskretionär förvaltning, brukar det inte ske någon rådgivning innan de olika placeringarna genomförs. Du underrättas i stället i efterhand om vilka placeringar som har gjorts. Rådgivningslagen kan inte tillämpas på de olika transaktioner som det finansiella företaget har gjort men naturligtvis kan det ha varit en rådgivningssituation t.ex. i samband med att själva avtalet om diskretionär förvaltning ingicks. Ett avtal om diskretionär förvaltning innebär dock inte att du som konsument inte har möjlighet att ställa krav på förvaltaren. Om förvaltningen som sådan är att anse som vårdslös finns det även möjlighet att få ersättning för skada som du drabbats av genom den vårdslösa förvaltningen.

Information i massmedia m.m.
Lagen gäller inte information som lämnas i massmedia eller på Internet eller på annat sätt till en vid krets av personer. Då anses det inte finnas något uppdragsförhållande och de eventuella råd eller tips som ges kan ju inte heller anses vara individuellt utformade.
 

Krav på rådgivaren

I rådgivningslagen och de föreskrifter och allmänna råd som finns i anslutning till den, uppställs det ett flertal krav på den som ska ge finansiell rådgivning till konsumenter. Det kan vara bra att som konsument känna till vad din rådgivare är tvungen att uppfylla. Det gör det enklare för dig att veta vilka krav du kan ställa och vilka förväntningar du kan ha på rådgivningen.

Rådgivarens kompetens
Den som lämnar rådgivning till konsumenter ska ha tillräcklig kompetens. I kravet på kompetens ligger dels att kunna göra en bedömning av vad du som konsument informerar rådgivaren om, dels att ha kunskap om de finansiella instrument som är aktuella vid rådgivningen. Rådgivaren ska även ha kunskap om relevanta lagar och regler och vad god rådgivningssed innebär. Både Finansinspektionen och Konsumentverket har givit ut allmänna råd där det anges bl.a. vilka kunskapsområden som den som lämnar råd ska vara insatt i och kunna tillämpa (FFFS 2004:4 och KOVFS 2004:5). Den som lämnar rådgivning till konsumenter ska också göra ett kunskapstest med godkänt resultat. På så sätt säkerställs att den som lämnar rådgivning verkligen har den kompetens som är nödvändig. Testet kan det finansiella företaget tillhandahålla själv men det är vanligt att rådgivare gör ett bastest som innehåller frågor om regelverk, etik, placeringar och sparformer samt finansiell ekonomi som tagits fram av ett externt bolag. Om företaget har ett eget test ska det granskas av någon oberoende person. Det krävs också att den som tillhandahåller finansiell rådgivning uppdaterar sina kunskaper. Det test som rådgivaren genomgått räcker alltså inte för all framtid. För att rådgivaren ska anses ha tillräcklig kompetens krävs, förutom de teoretiska kunskaperna, också praktisk erfarenhet bl.a. vad gäller kommunikation mellan personal och konsument.

Dokumentation
Rådgivaren ska dokumentera vad som sagts och de råd som givits vid rådgivningstillfället. Syftet med att dokumentera vad som förevarit vid rådgivningstillfället är bl.a. att i efterhand kunna avgöra på vilka grunder rådgivaren lämnat sina råd. Det blir också betydligt enklare att utreda vad som egentligen sagts vid en eventuell tvist. Det är annars inte ovanligt att konsumentens och rådgivarens minnesbild om vad som sades vid rådgivningstillfället skiljer sig väsentligt. Det är noga reglerat i Finansinspektionens och Konsumentverkets regelsamlingar vilka uppgifter som ska dokumenteras och hur dokumentationen ska utföras.

  • Till att börja med ska det finnas uppgifter om rådgivaren. Det ska vara möjligt att identifiera såväl näringsidkaren som den personal som lämnat rådgivningen.
     
  • Om dig som får rådgivning ska det finnas ett flertal uppgifter förutom ditt namn och tidpunkten för rådgivningen som också ska skrivas ner.
     
  • Det ska dokumenteras vilken tidigare erfarenhet du har av finansiella placeringar och vad syftet är med placeringen. Det är därför något som rådgivaren måste fråga dig om. För att få reda på syftet med placeringen bör rådgivaren också ta reda på din så kallade placeringshorisont, dvs. hur länge du har tänkt ha pengarna placerade. Det är viktigt eftersom den som till exempel står i begrepp att köpa en bostad inom ett par år kan ha ett större behov att kunna avsluta placeringen vid en viss tidpunkt.
     
  • Din ekonomiska situation och andra förhållanden som är av betydelse ska finnas med. Din inkomst, dina skulder, förmögenhet och familjesituation är exempel på faktorer som är av betydelse.
     
  • Det är också viktigt att det dokumenteras i vilken utsträckning du är beredd att ta risker med placeringen och vilken inriktning som din placering huvudsakligen ska ha. Olika placeringar är förknippade med olika risker. Rådgivaren bör förvissa sig om att du har kunskaper om vilken risk som är förknippad med en föreslagen placering men framförallt om du vill utsätta dig för den. Det innebär att rådgivaren måste fråga dig om vilken risk du är beredd att ta men också ta reda på om du vet vilken risk en viss placering innebär.
     
  • Slutligen ska det dokumenteras vilka råd som du har fått och även om du har avråtts från att göra någon särskild placering. Här bör det anges i vilken produkt och hur mycket som du har fått råd om att placera. Det ska också anges vad skälen är för att rådgivaren anser att de placeringar han föreslagit är lämpliga för dig.
     
  • Dokumentationen kan ske på olika sätt. Samtal kan spelas in, skrivas ned på papper eller i ett elektroniskt dokument. Det är den som lämnar råden som också ska dokumentera dessa.
     

Du ska få dokumentationen av rådgivaren. Den första gången du får rådgivning ska du få dokumentationen även om du inte begär det. Dokumentationen ska lämnas över till dig direkt eller i vart fall i nära anslutning till rådgivningstillfället. Vid efterföljande rådgivningstillfällen behöver rådgivaren bara lämna ut dokumentationen på begäran om dokumentationen sker genom inspelning av telefonsamtal och det inte genomförs några större ändringar i placeringen. Alla uppgifter som har dokumenterats ska också arkiveras hos näringsidkaren som rådgivaren arbetar hos. Eftersom en konsument kan begära skadestånd i tio år efter rådgivningen bör dokumentationen finnas arkiverad åtminstone så länge.

Du bör läsa igenom dokumentationen ordentligt för att se att rådgivaren uppfattat vad du informerat om på rätt sätt och för att kontrollera att det inte saknas någon information som kan vara av betydelse för rådgivningen.
 

God rådgivningssed

Din rådgivare ska iaktta god rådgivningssed vid rådgivningen. God sed är ett begrepp som förekommer på många områden. God sed kan vara lite svårt att precisera eftersom det kan förändras över tiden. Exempel på vad som kan anses vara god sed på rådgivningsområdet är t.ex. om det finns några rekommendationer eller riktlinjer från branschen, avgörande i domstol eller i Allmänna reklamationsnämnden. Vad som är god rådgivningssed kan bli avgörande om det skulle uppstå en tvist där en konsument kräver skadestånd. Men det finns också andra mer konkreta skyldigheter som en rådgivare måste uppfylla.
 

Omsorgsplikt

I rådgivningslagen finns en regel som säger att rådgivaren ska iaktta omsorgsplikt gentemot dig som konsument. Redan innan lagen trädde ikraft kan omsorgsplikten anses ha varit en allmän skyldighet för olika slags professionellt utförda uppdrag. För dig som konsument innebär det att rådgivaren har en skyldighet att sätta ditt intresse före andra intressen även om de strider mot varandra. I omsorgsplikten ligger att en rådgivare är skyldig att ställa sin kunskap till ditt förfogande och naturligtvis aldrig lämna råd mot bättre vetande. Rådgivare är till exempel skyldig att upplysa dig om utbudet av de finansiella tjänster som finns att tillgå genom rådgivaren. Rådgivaren kan också behöva upplysa dig om det finns behov av mer rådgivning. Det är också viktigt att det inte råder några tvivel om syftet till det möte som rådgivaren har med dig och vad du kan förvänta dig av mötet. Det bör därför klargöras. I omsorgsplikten ligger att rådgivaren ska anpassa sina råd efter dina önskemål och behov och inte rekommendera något annat än vad som kan anses lämpligt för dig. För att rådgivaren ska kunna uppfylla det kravet behöver rådgivaren ta reda på ganska mycket om dig. Vad du talar om för rådgivaren ingår i det som ska dokumenteras (se avsnittet om dokumentation ovan). Rådgivaren ska sedan anpassa sina råd efter din specifika situation och de kunskaper som du har om placeringar i finansiella instrument. Om du inte ger rådgivaren tillräcklig information har rådgivaren rätt att ge råd utifrån den information som du har lämnat.
 

Avrådningsplikt

En rådgivare är också skyldig att avråda dig från placeringar som inte kan anses som lämpliga för dig. En sådan skyldighet finns bara om det är fråga om en rådgivnings-situation, dvs. inte om det är fråga om ren försäljning. Avrådningsskyldighet kan bli aktuell om du vill genomföra någon form av placering som rådgivaren inte anser lämpligt för dig med hänsyn till vad rådgivaren har för kunskaper om dig. Rådgivaren har dock inte någon skyldighet att övertala dig från att göra en viss placering utan snarare en skyldighet att påpeka att den åtgärd som du tänkt dig inte bör genomföras. Om du ändå vill genomföra det du tänkt dig är det inget som hindrar rådgivaren från att genomföra de åtgärder som du önskar. Rådgivaren ska dokumentera att han avrått dig om så är fallet (se ovan angående dokumentation).
 

Skadestånd

Många konsumenter kan i efterhand tycka att de råd de fick från sin rådgivare inte var så bra. Frågan dyker då upp om inte rådgivaren kan göras ansvarig och få betala ersättning för en dålig placering som du gjort efter att ha fått råd om placeringen av en rådgivare. Det är meningen att de olika reglerna om god rådgivningssed, omsorgsplikt och avrådningsplikt som införts i rådgivningslagen ska leda till att rådgivningen till dig håller en godtagbar kvalitet. Om rådgivaren inte följer dessa regler när han eller hon lämnar råd till dig och du väljer att följa dessa råd kan det tänkas att du drabbas av förluster på grund av placeringarna som du inte skulle ha drabbats av om rådgivaren hade följt dessa regler. I sådana fall är det möjligt att du kan ha rätt till ersättning för din ekonomiska skada. Risken att drabbas av skadeståndsansvar är givetvis också ett starkt påtryckningsmedel för att rådgivaren verkligen ska följa de regler som finns. Det har därför även en förebyggande effekt. Men för dig som konsument är det också en möjlighet att få tillbaka pengar som du placerat på ett sätt som du inte skulle ha gjort om rådgivaren hade följt reglerna.

Vårdslös rådgivning
För att du ska kunna få ersättning krävs det att rådgivaren har orsakat dig ekonomisk skada genom oaktsamhet. Det är en prövning som måste ske i flera steg. Först måste det kunna slås fast vilken eller vilka aktsamhetsregler som rådgivaren inte följt. Man kan säga att man måste föreställa sig och jämföra med hur en normalt aktsam rådgivare skulle ha agerat. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att en rådgivare som inte följt de regler som finns har gjort sig skyldig till vårdslös rådgivning men det är mycket som talar för att rådgivningen då kan komma att bedömas som vårdslös. Möjligheten att få ersättning för skada som orsakats av oaktsam rådgivning, eller vårdslös rådgivning, innebär inte att du kan få ersättning bara för att de råd du fått var allmänt dåliga och ledde till en förlust för dig. En finansiell rådgivare kan naturligtvis inte med säkerhet förutsäga hur olika finansiella placeringar kommer att utvecklas. Men skyldigheten att följa god rådgivningssed innebär ändå att rådgivaren inte kan ge hur dåliga råd som helst utan att riskera att få stå till svars för det. Man får då titta på om rådgivarens råd avvikit från vad som kan anses var gängse norm i arbetssätt eller bedömningar. Det är alltså inte tillräckligt att dina placeringar har gått dåligt och att du har drabbats av förluster för att rådgivaren ska kunna bedömas som vårdslös i sin rådgivning.

Skada
Mycket talar också för att det är nödvändigt att du faktiskt gjort någon förlust för att du ska kunna få något skadestånd. Det innebär att du enbart kan få ersättning för vad du förlorat genom att placeringen minskat i värde och för de kostnader som du haft för placeringen. Man talar om att konsumenten ska försättas i samma ekonomiska situation som om placeringen inte hade gjorts överhuvudtaget. Det innebär att du inte kan få ersättning för utebliven vinst, dvs. om placeringen inte gett lika bra vinst som ett annat alternativ skulle ha gjort. Frågan om det är möjligt att få ersättning för utebliven vinst måste emellertid prövas rättsligt innan det går att säkert säga vad som gäller. Har du ett avtal som utlovar någon form av vinst på dina placeringar gäller givetvis det och rådgivaren kan då hållas ansvarig i den mån avtalet inte uppfylls även om det är fråga om en utebliven vinst eftersom kravet på ersättning då grundar sig på avtalet. En ytterligare fråga som uppkommer när man ska bedöma om du lidit någon skada är om skadan är definitiv. Allmänna reklamationsnämnden har i flera fall kommit fram till att konsumenten måste visa att skadan är verklig – realiserad – vilket i princip innebär att placeringen måste ha avslutats t.ex. genom att innehavet sålts. Men eftersom det inte finns någon praxis från domstol när det gäller detta går det inte att säga att en domstol skulle komma fram till att det är en nödvändig förutsättning att innehavet är avslutat för att du ska kunna få rätt till ersättning. Ett problem som kan uppstå om innehavet inte är avslutat är att det kan vara mycket svårt att säga hur stor ekonomisk skada som du har lidit. En placering kan ju variera kraftigt i värde. Vid en viss tidpunkt kanske den ursprungliga placeringen på 200 000 kronor har sjunkit i värde och är värd 100 000 kr för att en tid senare ha stigit till 150 000 kronor eller kanske gått ner ytterligare och bara är värd 50 000 kronor. Det kan ju innebära att vid den tidpunkt som du ställer ett krav på ersättning har du gjort en förlust men när ditt krav så småningom prövas så finns det inte längre någon förlust och därmed inte någon skada att ersätta.
 

Reklamation och preskription

Om du anser att din rådgivare har agerat felaktigt på något sätt och du märker att du drabbats av någon ekonomisk skada ska du direkt vända dig till rådgivaren och informera denne om felet. Det kallas att reklamera. Det är viktigt att du gör det på en gång när du anser att något blivit fel. Om du inte reklamerar faller nämligen rätten till skadestånd enligt lagen bort. Det gäller från det att du upptäckte eller borde ha upptäckt att du drabbats av någon skada (förlust). Efter tio år faller rätten till skadestånd bort även om du inte upptäckt att du drabbats av någon skada förrän tio år har passerat.
 

Tvist

Har du reklamerat hos din rådgivare och ställt krav på någon form av ersättning som denne inte går med på kan man få saken prövad. Du kan då vända dig till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) och där göra en anmälan. Blanketter för anmälan finns på ARN:s hemsida eller kan beställas per telefon. ARN är en statlig myndighet. Nämnden fungerar ungefär som en domstol och prövar opartiskt tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Prövningen är helt kostnadsfri. Nämndens beslut lämnas i form av en rekommendation om hur tvisten bör lösas, till exempel att rådgivaren ska ersätta dig för din skada. De flesta seriösa näringsidkare följer nämndens beslut. Besluten kan inte överklagas. Du kan också vända dig till allmän domstol (tingsrätten där du bor). Risken med att vända sig till domstol är att du kan få betala motpartens rättegångskostnader om du förlorar tvisten. Det kan därför bli ganska kostsamt om du förlorar. Om du vill ha en tvist prövad av domstol finns det även möjlighet att ansöka om biträde av Konsumentombudsmannen (KO). KO kan i fall som bedöms ha betydelse för rättsutvecklingen bevilja biträde vilket innebär att du får hjälp av KO med processen och att KO står för samtliga kostnader.

Läs mer:
Låna
Kreditköp
Kreditprövning
Pant, pantsättning
Krav, kravrutiner
Inkasso
Dröjsmålsränta

Källa:
Konsumenternas Bank- & Finansbyrå


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna