attKunna
Innehållsregister
Webbplatsinformation
   

 

 

Alvar (landform)

Alvar är en landskapstyp som består av ett tunt lager växtlighet på kalkstensberggrund och som inte lämpar sig för åkerbruk. Ordet hade denna betydelse redan i fornsvenskan, och i dag används det svenska ordet som vetenskaplig beteckning för denna landskapstyp även internationellt. Den vetenskapliga definitionen innebär också att kalkberggrunden har blivit mer eller mindre plant avslipad genom inlandsisens verkan.

Alvarmark präglas av ett sommartorrt hemiborealt klimat – det vill säga att den tillhör den klimatzon där barrskog och ädellövskog växer blandade. Alvarbiotoper utmärks av en karakteristisk flora och fauna. 
 

Geografisk utbredning

Mest utpräglat är alvarlandskapet på Ölands ordoviciska kalkstensgrund. Ett cirka 255 kvadratkilometer stort område i öns sydliga del är Stora alvaret. Detta tilldelades år 2000 tillsammans med det angränsande odlingslandskapet en plats på Unescos världsarvslista.

Mindre alvarområden finner man i Västergötland, på norra Öland och i Gotlands silurkalkområden. Av jordklotets cirka 995 kvadratkilometer alvar finns cirka 665 kvadratkilometer i Sverige. Estlands cirka 160 kvadratkilometer alvar befinner sig framför allt på silurkalköarna Ösel, Dagö och Moon. I Ryssland finns ett litet område sydväst om Sankt Petersburg. Nordamerikas cirka 110 kvadratkilometer alvarmark finns på ordovicium-silur-bågen söder om den kanadensiska urbergsskölden vid de stora sjöarna, i Ontario, Michigan, Ohio och staten New York.

Storleksangivelserna är ungefärliga eftersom alvarlandskapet ständigt förändras genom naturens och människans påverkan. I Estland har sedan 1930 cirka 270 kvadratkilometer alvarmark gått förlorad genom statligt planerade nyodlingsprojekt i samband med kollektiviseringen. Men även om alvarlandskapen lämnades åt sig själva skulle de förändras genom naturliga processer. Buskar skulle breda ut sig tills de första träden kunde slå rot. På så sätt skulle alvaret bli till skog om det inte utsattes för människans påverkan. Stora alvaret har sedan medeltiden bevarat sin karaktär tack vare intensivt bete.

Läs mer:
Gräsmarker
Barrskog
Blåbärsgranskog
Hällmarksskog
Hällmarksljunghed
Lövsumpskog
Kärr

Källa:
Wikipedia

Denna artikel omfattas av Creative Commons Erkännande-Dela Lika-licens;


 
 

Sök på attKunna:

Anpassad sökning
  Copyright attKunna